Sjukt va konstig man är... Eller man, jag menar jag ju. Jag är konstig. Här sitter jag och har precis ätit blomkålsmos för första gången i mitt liv. Jag tyckte det va riktigt gott också. 

 

MEN ÄNDÅ SITTER JAG NU OCH MÅR RIKTIGT ILLA AV TANKEN ATT JAG ÄTIT BLOMKÅL.

 

Jag har precis börja lära mig äta grönt. För tre år sen när jag träffade killen så fick han mig att börja äta majskolv... och ett halvår efter det klarade jag av att äta kroddade tomater, lök och paprika när det var tillagat i maten. Jag har alltid fårr spykänslor av det och har aldrig ätit något vegitariskt i huvudtaget. 

 

Därför va denna dag väldigt stor för mig.

 

Att jag på eget bevåg gjorde blomkålsmos och deutom tyckte om det. 

Är det inte konstigt då att jag efter lunchen tittar på moset och mår ila. Ungefär som att det där skulle jag aldrig äta... Men jag tyckte ju om det!!!! Sjukt. 

 

Det e sjukt hur hjärnan fungerar. Är den van vid en sak så gör den allt för att inte bryta mönstret. Sitter och läser Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar och Gunilla EldH. Den handlar om hur hjärnan fungerar och och hur den utvecklar ett beroende. Att våran hjärna är byggd för att fungera under tiden då mat var något som vi fick kämpa för och inte som i dagnär det inte finns i överflöd. 

 

Intressant bok. Den kommer nog följa med på jobbets alla timmar och så fort jag har en lucka skall den läsas. Hemma har jag ju min bibel Sockerbomben!!